My life.

Hej alla läsare. Hur har ni det? Själv så sitter jag och bloggar, är på ett bra humör men inte direkt på topp. Vet inte helt varför. Men jag är bara så himla trött på alla skit rykten som går om allt och alla. Varför kan man liksom inte bara släppa det hela? Lära känna någon från grunden eller försöka se någon i ett nytt perspektiv? Okej det är lättare sagt än gjort, men jag har haft ett rent hel***e under min skolgång, dock inte gymnasiet. Men jag vågade aldrig berätta för någon om min Aspberger, vet inte om det hade förändrats om jag gjort det. Kanske det hade blivit lättare? Aja hur som helst. Jag erkänner att jag har behandlat folk dåligt, pratat skit och varit allmänt jobbig men jag har svårt med att kunna uttrycka mig på det normala sättet. Folk säger att jag bör vara mer social men hur ska man vara social då? Finns det någon gräns? för folk säger sedan att jag är jobbig. Förklara för mig vad gränsen är på ett ungefär och säg till om jag är jobbig. Eller försöka att vara vänlig mot mig. Dock är jag social nu och håller mig i skinnet så jag inte säger för mycket om mig själv eller om massa annat. Och det är definitivt INTE lätt att bo på en sådan liten ö där alla känner alla. Det folk hör kan uppfattas som sanning för någon.Fast när det i själva verket inte är sant.  Även om man inte känner personen. Själv så snurrar en hel del djävulska rykten om mig som inte är sant. "madrass" har man hört ofta, men varför skulle jag hoppa ner i säng för att få lite berörning och sedan iväg till nästa för? Nej, sådan är jag inte. Man gör misstag i vissa stunder men jag har aldrig låtit någon få ner mig i säng bara sådär eller hoppat runt bland olika. Och sedan att många tror att jag har dragit på mig någonting. Nej är hel och ren. Har ett förhållande med en fantastisk kille som älskar mig för den jag är. Och jag är inte den bitchen som många påstår sig att jag är. Är man trevlig mot mig så är jag det tillbaka. Är man dryg så får man räkna med att jag kan hålla mig på min vakt. Under några år av mitt liv på lågstadiet var inte heller enkelt. Har varit trakasserad i princip hela låg och högstadiet. Och jag vill att folk ska förstå mig och se mig i ett nytt perspektiv, jag är inte längre den jag var förut, hon som försökte passa in i allt och var allmänt dryg och var inte sig själv. Men för er som hör rykten om folk. Skit i ryktena. Jag kan se super glad ut, men innerst inne finns det en hel del smärta kvar ifrån tiden på låg-högstadiet. Så det tar ett tag innan jag vågar lita fullt ut på någon.. Ursäkta inlägget med en liten touch av deprimerande meningar osv, vill bara att folk ska se mig i ett nytt perspektiv och ge mig en chans till och skita i alla rykten som går. Och att jag egentligen är en väldigt snäll person. Ha det bra och godnatt alla awesome läsare. xoxo ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0