Upp och ner.

Hej igen! Vet inte vad som känns så fel, allt bara känns så himla fel just nu, det började igår, det liksom gnager i mig, men mamma ville inte lyssna på det örat, hon sa att jag ska försöka hålla ut till sommaren, åhnej, jag orkar inte, men får väl försöka, för hennes skull. Det finns bara en sak, en enda sak som håller hoppet uppe, och det är DU. Jag hoppas och önskar.... Vi. <33 Orkar liksom inte bo kvar där längre, men får inte flytta hem,vad har ni för rätt att skicka iväg folk sådär till andra ställen?! Så sjukt vidrigt så det finns inte, jag ser glad ut utanpå men inne är jag nästan förstörd, det är bara du som får mig att hålla hoppet uppe och längta. <3 Och det spelar ingen roll hur mycket ni än kan försöka bättra och lätta på trycket, jag kommer må likadant, that´s it. Oj det här blev värsta Emo- inlägget. Men blir bara så trött på att dom där ska snoka i mitt privatliv och styra och ställa, och att den andra beter sig som värsta dåren, jag orkar inte, vill ha mitt liv för mig själv, och ska man hem eller till en kompis så har dom väl ingen rätt att gå på och fråga vad man ska göra eller vart man ska va? jag menar, hallå, privatliv tack! Visst lite rätt har dom ju, men vafan, ska man till en kompis eller hem så ska man det, det är ju inte så att jag sticker till stockholm med närmaste båt bara för att glo på folk?! vad tänker dom med egentligen, Aja, ska kämpa för min rätt. Mår annars liite bra, för du du du du finns! <3 kocham cie. :*
Och än en gång. Alla bilder är tagna av mig! ingen annan, puss <3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0